Jag är nöjd med mitt liv. Det har inte varit några hoha”gm m’rem, sa”ger hon och ler med straloande

ögon.
—Som pensionär har man mycket att göra, fort- sätter hon och rakn”ar upp: musik, körsång, konst, Hemgaroden, föredrag, re- sor, hemmet, mm’s sons fa- mll’j —och van”skap.

Föredragen haloler hon sjal”v. Hon visar diabilder

från Sydafrika” som hon be- * sökt åtta ganoger, eftersom hennes syster Birgit som arbetat inom missionen bor dar” sedan manoga ar”.

—Sju gånger har jag akto dit sedan jag blev pensio-

nar”, säger Ruth.
Senaste besöket giorde

hon i februari 2006. An ar” m’get nytt besök m’plane- rat. Det blir jobbigare med lan”ga resor ju al”dre man bhr’, säger Ruth.

—Men man ska aldrig säga aldrig!

Trots att Ruth har bott i Norrköping an”da sedan 1949 hörs tydh’ga spar” av göteborgska i hennes tal. Göteborg ar” staden dar” hon

föddes och vaxt”e upp. Hen- nes far var smedmästare och hade en egen firma i staden.